pocketbook

Sitter i soffan just nu och vet inte vart jag ska ta vägen.
Första lektionen är inställd idag så börjar inte förrän tjugo över två, eller där runt någon gång.
Hade planerat att cykla bort till gymmet, men någon gång under morgonen tappade jag lusten.
Vet inte riktigt när eller hur, men någon gång under morgonen här var det i alla fall.

Telefon har jag ingen för tillfället heller.
Har sagt upp mitt abbonnemang och just nu väntar jag på att det nya till min nya, fina, vita IPHONE börjar fungera, vilket det gör på torsdag.

Vaknade imorse av att någon bygger om i lägenheten ovanför.
Inte jättekul!

Nej, fortsätter med mitt teve-tittande. Sjunde himlen pågår för tillfället.

ciao!

Ja! Glasskon passade på Askungen!
Men vad nu? En spricka!? I hennes glassko!?
Där efter slängdes prinsen ut ur slottet och landade på mitt på rumpan. Dagen efter kan han inte sitta ner på grund av blåmärket han fick. Han har även en bula lika stor som Mount Everest av glasskon som Askungen kastade efter honom och som träffade rakt i pannan.
"Aldrig igen ska jag prova klackarskor i fel storlek för skojs skull" tänkte prinsen då det var det han hade gjort för att skapa en spricka i Askungens glassko.

Surfade just runt på internet och hamnade på H&M's hemsida.
Såg då dessa två bilderna som är föreställer samma kropp bara det att man har bytat trosor och huvud och hudfärgen.



Här är det samma sak, men här har redigeringen svackat! Man ser tydligt att det blonda håret är inklippt på ryggen på den nedre bilden.

Nu undrar ju bara jag vad anledningen är. Hade den ena inte tillräckligt snygg kropp för att få visas på internet? Varför ska det vara så? Att de som inte anses ha tillräckligt snygga kroppar inte får vara med? Får inte göra samma saker som de andra som anses vara snyggare? Så j**la mycket skitsnack är vad allt är! Att rättvisan överväger och att det är insidan som räknas. Det är lögn alltihop. Undrar vem det egentligen var den här gången som fick en törn av självförtroendet...

Helt ensam. Hon sitter helt ensam i sin lägenhet. Endast en liten lampa tänd och några ljus här och där. En bok i handen. Hon är helt uppslukad. Av att läsa om någon annans liv. Av att läsa om hur någon annan känner. Reagerar. Drömmer. Hon känner igen sig. Hon känner igen sig i bokens karaktär. Självsäker men ändå så blyg. Livlig men ändå så tystlåten. Optimistisk men ändå så ledsen. Levande i nuet men ändå så drömmande om framtiden. Hon tänker att alla vill ha något. Även de som säger att livet är perfekt precis som det är och de inte kan önska sig något mer. Det finns alltid något. Eller någon. Som i hennes fall. Hon tittar upp från boken. Hon är ensam. Hon saknar någon. Någons nakna hud. Någons famn att sjunka ner i. Någons smekande händer på hennes rygg. Någons kyssar som känns som att de aldrig kommer försvinna. Någon underbar. Hon är ensam. Hon saknar någon. Vem är någon? Var är någon?