pocketbook

Vare sig det är dagen före eller dagen efter så brukar jag alltid hålla igång, alltid göra något. Jag är inte bra på det här med att ligga stilla och inte göra någonting. Därför hittar jag alltid något att göra, även om det inte finns något. Denna dagen, som råkar vara en dagen efter, började med att jag och vännen låg i sängen till halv elva-elva, gick upp och åt frukost och satt och stirrade oss blinda på teven, runt tolv gick vi raka vägen in till sängen igen. (Eller okej, jag sprang in och hoppade ner i sängen - bokstavligt talat.) Där låg vi och gjorde ingenting - alltså pillade på våra telefoner och var sociala med allt annat än varandra. Strax insåg jag att jag hur lätt som helst skulle kunna somna, vilket jag säger till vännen samtidigt som jag vänder huvudet in mot väggen och somnar. Jag vaknar en stund senare av att vännen ligger och småsnarkar, men bestämde mig för att jag var för trött för att bry mig och somnade om igen. Så där låg vi. Prima ballerina som Prinsessan på ärten och sov under samma täcke fram till tjugo över två. (Ett tänke vars påslakan fick igång samtalet om "dricker kossor verkligen mjölk? Det känns ju lite som kannibalism...") Jag blev chockad över att jag inte lagt en enda tanke på att jag måste upp och göra något. MEN! Det ändrades snabbt när vännen blivit upphämtad och hemskjutsad. Och vad gör jag? Jag hittar på något att göra.

"Jag gillar saker utan mening."